Jag läser en artikel Aftonbladet om Tobias Svedberg som tappar all sin assistansersättning i och med hans senaste omprövning. Hans funktionshinder och assistansbehov är oförändrade men nya bedömningssätt får dessvärre den här effekten.
Jag vet såklart ingenting om Tobias ärende och huruvida det har utretts ordentligt, så jag ska inte säga någonting om det. Nästan 300 personer hamnade utanför Försäkringskassans 20-timmarsgräns i omprövningar förra året, så låt oss hoppas att Tobias och alla de andra får möjligheten att ha sin personliga assistans betald av kommunen istället. Åtminstone tills Förvaltningsrätterna har sagt sitt.
Det jag vill säga är att Tobias liksom många andra har råkat ut för RÅ 2009 ref. 57 in action, rättsfallet som har klart förändrat rätten till personlig assistans. Försäkringskassan kan framstå som kalla när de kort konstaterar att de har gjort en korrekt bedömning med hänvisning till nya rättsfall men vi behöver komma ihåg att Försäkringskassan inte kan göra någonting annat än att anpassa sig efter de bedömningssätt som domstolar och Riksdagen bestämmer.
Politiker sätter reglerna, myndigheter beslutar utifrån dem och domstolar bedömmer om reglerna har tillämpats på rätt sätt. Det blir därför alltmer absurt att inget händer på politikernivå när det råder sådan konsensus om att reglerna inte fungerar, för det är ju bara politikerna som kan ändra dem.
TANKAR OM PERSONLIG ASSISTANS OCH FUNKTIONSHINDERPOLITIK
Hej Niklas
SvaraRaderaDet skulle vara intressant att höra huruvida Du anser/inte anser att,
domen i RegR Mål nr 6232-07, meddelad i Stockholm 20 januari 2010, kan ändra resonemanget gällande Tobias Svedberg.
Tobias har Downs syndrom + autism + utvecklingsstörning (sannolikt måttlig) och befinner sig psykologiskt-utvecklingsmässigt på en 2-3 årings nivå. Sannolikt splittrad profil och kanske utvecklingsprofil ned till nivån av en 6 månaders baby eftersom autism.
Jag vet inte om RÅ 2009 ref. 57 relaterar till en dom tagen före 20 januari 2010, men jag antar det. När togs domen refererad i RÅ 2009 ref. 57? Enligt snabbsökning på nätet 2009-06-17. Målnummer: 5321-07.
I domen i Regr 6232-07 framkommer det att (för den person det gällde): att de grundläggande behoven för en person med autism och medelsvår utvecklingsstörning översteg 20 timmar per vecka. Som resultat av det skall hela behovet beräknas. Kommunikation och tillsyn är för personer med autism och måttlig utvecklingsstörning ett grundläggande behov".
Du får gärna analysera detta! Jag hoppas att Du kan få fram domen, då jag är hindrad bilägga den. MVH
Hej!
RaderaMycket intressant!
Jag känner till domen och RÅ 2010 ref. 17, som du hänvisar till. Det är en intressant dom och handlar om en kille som genom sitt kombinerade behov av kommunikation och tillsyn anses ha mycket stora grundläggande behov som inte omfattas av normalt föräldraansvar. Domen i sig hänvisar väldigt mycket till tidigare dom i frågan, nämligen 1997 ref 23 I. Om Tobias och hans eventuella företrädare kan visa att det föreligger ett behov av så kallad aktiv tillsyn eller att hans kommunikationshinder är så stora att motiveringsinsatserna är att anse som kvalificerade och en absolut förutsättning för att tillgodose de grundläggande behoven, då kan domen vara relevant.
I RÅ 2009 ref. 57 slås det fast att motivations- och aktiveringsinsatser normalt inte ger rätten till assistans. Diagnoserna och funktionshindren domarna emellan skiljer sig dock kraftigt åt, så det är möjligt att man kan använda RÅ 1997 ref. 23 I och RÅ 2010 ref. 17 tillsammans med tillräckliga medicinska underlag för att styrka sitt resonemang. Man behöver verkligen motivera den kvalificerade arten av dessa insatser. Min erfarenhet är dock att det kan vara väldigt svårt.
Man kan oxå med hänvisning till några kammarrättsdomar, alternativt yrka på att tillsynsbehoven är hjälpbehov som inte tillgodoses på annat sätt men att det kan ligga inom de övriga hjälpbehoven - om inte de grundläggande.
Niklas