Tillgänglighet och RÅ 2009 ref. 57 (igen)

Jag läser i Aftonbladet att man som funktionhindrad i Sverige idag dels kan vara begränsad till att leva inomhus, och dels förhindras från att åka tåg. Fler skrämmande historier läser jag på FullDelaktighet.nu och vi kan konstatera att tillgänglighetspolitiken har en lång kvar väg att vandra.

....

I övrigt har jag i dagarna alltmer förfärats av de enorma effekterna av RÅ 2009 ref. 57, en dom i Regeringsrätten som jag skrev om i mitt förra inlägg. Av denna dom lärde vi oss alltså att begreppen "grundläggande behov" och "behov i sin helhet" har bytts ut mot "integritetskänsliga moment", ungefär. För att verkligen se de förödande effekterna av denna dom kan jag hänvisa till "Försäkringskassan anser 2011:1", där man från Försäkringskassan konstaterar att bedömningar numera sker utifrån nyssnämnd dom och den vägledning den erbjuder.

Och appropå vägledning, Försäkringskassan arbetar just nu på en ny vägledning för assistansersättning som ska ligga mer i linje med RÅ 2009 ref. 57. Eller ja, det sägs att man behöver uppdatera sin gamla men att det inte behöver innebära tuffare bedömningar för det. Vi får väl se. Men så länge råder det stor osäkerhet, hos både handläggare, sökande och givetvis hos mig, över hur regelverket egentligen ser ut i dessa dagar.

Numera kan man alltså ana att det bara är vissa moment inom själva hjälpbehovet som utgör det integritetskänsliga, grundläggande behovet och inte kringaktiviteterna runt om. RÅ 2009 ref. 57 anser att underkläder är grundläggande men inte ytterkläder. Att få hjälp att torka sig efter toalettbesöket är grundläggande, inte förflyttningen till toastolen. Att matas är grundläggande, inte att hålla maten på tallriken. Om man förut behövde hjälp att föra maten till munnen, exempelvis, skulle hela måltidssituationen anses tillhöra de grundläggande behovet, men nu har ju det här med "behovet i sin helhet" fallit bort.

Tänk själv, skala bort samtliga kringaktiviteter ikring de grundläggande behoven samt de mindre integritetskänsliga bitarna inom dem (som ytterkläder alltså...) och du ser hur tidsåtgången rasar. Om man tidigare har varit beviljad assistansersättning, dvs. har grundläggande behov som överstiger 20 timmar per vecka, kan denna nya rättspraxis ge att tidsåtgången för de grundläggande behoven blir så låg att det blir mycket svårt att motivera rätten till personlig assistans överhuvudtaget och kanske till och med tillhörighet i personkrets tre. Detta konstaterar också RÅ 2009 ref. 57.

Politikerna verkar ha vaknat nu och det motioneras från nästan alla partier att denna utveckling är oacceptabel. Så länge skulle jag råda samtliga kunder i HSA, och givetvis andra, att prata med mig om man står inför en tvåårsomprövning eller om man har tankar om sitt assistansbeslut. Läget är nämligen allvarligt och ingen är faktiskt riktigt säker på vad som gäller just nu.