Dagens ledare i DN påtalar vikten av ökad kontroll av assistansersättningen. Detta är i sig ingen ny ståndpunkt som presenteras och vi kan nog allihopa hålla med om att något måste göras. Det som däremot är upplyftande med ledaren (trots den svårlästa svenskan!) är att man uttrycker att det främst måste vara myndigheternas ansvar att kontrollera bättre, snarare än att rikta udden mot det anonyma fusket.
På så vis blir texten något att ta till sig. Man beskriver de problem som kontroll av assistansersättningen medför men lyfter ändå att det måste vara statens uppgift att kontrollera att rätt person får rätt ersättning. Ett sådant resonemang måste ge att den sökande inte kan åläggas hela bevisbördan, vilket är fallet idag.
TANKAR OM PERSONLIG ASSISTANS OCH FUNKTIONSHINDERPOLITIK
Tyvärr glömmer man att ta upp den faktor som skapat grogrund för duskandet inom Assistensersättningen. Nämligen den politiskt styrda inriktningen att servicen ska ges av små privata "entreprenörer" istället för en offentlig service. Detta har skapat en grogrund för fuskandet.
SvaraRaderaSven,
SvaraRaderaDitt resonemang ger att vinstintresse per automatik innebär ett inbyggt incitament att fuska, vilket nog är att betrakta som långt från sanningen. Därmed är det inte sagt att det krävs en rimlig kontroll av hur de offentliga resurserna används. Jag misstänker också att fusket kan vara lika utbrett, om än annorlunda, inom kommunala anordnare likväl.
Att fusket lyfts fram är nog bra, tyvärr görs ingen historik. Det vore bra om läsarna fick veta att det som är fusk idag inte var det för tre år sedan.
SvaraRaderaSedan finns det ett inneboende problem med Lss-lagen som gör att den krockar med andra lagar. Det måste man ta tag i, istället för att försäkringskassan eller socialstyrelsen ska komma med egna ihop snickrade regler. Det kan leda till sådant som kommunerna sysslar med.
Pär,
SvaraRaderaDu nämner exempelvis hur lagstiftningar kan krocka med varandra och jag håller med dig. Ett välkänt exempel är när Färsäkringskassan beviljar jourtid för insatser som enligt arbetstidslagen endast kan betraktas som vanlig arbetstid.