Jag tänkte att jag skulle få tänka högt en stund. Mina tankar sporrades lite extra efter ett samtal med en av våra kunder som har varit med i assistansen ända från början, och ännu lite extra av ett inlägg på FullDelaktighet.nu.
Tankarna kretsar kring Socialstyrelsens krav om att det, utifrån intentionerna med LSS, ska sättas uppföljningsbara mål för assistansen vilket ska utmynna i en individuell genomförandeplan för assistansen. Ungefär så vagt uttryckt är det, sedan får vi anordnare göra lite som vi vill för att tillgodose Socialstyrelsens föreskrift i frågan.
Intentionerna med LSS är att uppnå goda och jämlika levnadsvillkor för den som är i behov av insatsen, där självständighet, delaktighet och jämlikhet är de stora ledstjärnorna. Ett väldigt enkelt mål med assistansen skulle således kunna uttryckas något i stil med: "uppnå största möjliga självständighet, delaktighet och jämlikhet med stöd av den personliga assistansen". (Ett eventuellt problem med detta mål är att det kan vara för vagt för att vara uppföljningsbart.)
Jag är ansvarig för arbetet på HSA att tillgodose Socialstyrelsens krav och arbetar därför mycket med att utforma våra arbetssätt med att, exempelvis, hitta sätt att sätta mål och sedan följa upp om de följs. Vi har hittills frågat alla våra kunder om vilka önskemål man har med sin assistans och vad man behöver av sin arbetsledare eller från HSAs administrativa personal för att nå sina önskemål. Tanken är att vi ska kunna fånga upp behov som eventuellt inte tillgodoses idag och att arbetsledare och assistenter ska kunna veta vad kunden har för förväntningar med sin assistans.
Problemet, vilket är orsaken till mina tankar, är att det finns en risk att man som kund - särskilt om man är sin egen arbetsledare - uppfattar att någon, dvs. vi som anordnare, sätter ett mål "åt en". Så får det verkligen inte uppfattas. Problemet är också att olika kunder, samt arbetsledare och assistenter, är i olika behov av att sätta uppföljningsbara mål.
Ambitionen med vårt målarbete är att öka kundnyttan genom att fånga upp behov, önskemål och synpunkter i syfte att ständigt förbättra assistansen. Rätt utformat är jag övertygad om att Socialstyrelsens krav kan utmynna i något väldigt positivt, vilket givetvis måste vara Socialstyrelsens avsikt. I detta arbete välkomnar vi all feedback från kunder eller övriga berörda och intresserade!
TANKAR OM PERSONLIG ASSISTANS OCH FUNKTIONSHINDERPOLITIK
Håller med! Det är en sak att upprätta mål i teorin och sedan att få det att fungera i praktiken.
SvaraRaderaKommer ihåg när socialstyrelsen var på besök i en verksamhet där jag jobbade. Det var en gruppbostad och då var socialstyrelsens representanter oerhört intresserade att titta i basens kylskåp. Fanns brukarnas mat där så betydde det att brukarna inte åt i sina lägenheter, vilket stred mot att leva ett eget liv som andra. Nu fanns det ingen mat (annat än personalens) i kylskåpet. Men representanterna ville då gå in till brukarnas lägenheter och titta i deras kylskåp. Det får ni inte sa jag: brukarna är inte hemma och man får inte gå in i deras lägenhet utan deras medgivande. Det där hade representanterna lite svårt att greppa. Med lite samtal förstod de förstås det felaktiga i att bara klampa in.
Denna episod tycker jag visar skillnaden hur det är att förstå en text med krav och sedan få den till en ren reflex i verkliga sammanhang. Jag förutsätter att det omvända också råder. Finns det någon som granskar granskarna?