Forskarvärlden ger sig in i leken

På Assistanskoll har man tagit fasta på vad en statsvetare och en nationalekonom har att säga om assistansersättningen.

I intervjun med statsvetaren Björn Johnson läser vi att omfattningen av bidragsfusket sannolikt är starkt överdriven, vilket hans forskning visar. Johnson ser stora risker med att allmänhet och politiker får fel uppfattning om hur mycket det egentligen fuskas. Givetvis är fusket horribelt, men det är lika horribelt om politiker stramar åt i assistansen och utövar en överdriven kontroll - särskilt om det sker med ett felaktigt underlag.

I två separata intervjuer med nationalekonomen Stefan de Vylder får vi även lite baskunskaper om hur socialförsäkringarna kan mildra effekterna av en ekonomisk kris och att statens övervältrande av kostnader på kommunerna är oansvarigt.

I intervju om socialförsäkringarnas goda effekter läser vi att assistansersättningen är ett utmärkt exempel på hur man kan hjälpa ett land att komma på fötter igen när det ekonomiska läget är tufft. Hans analys är (nästan helt) strikt samhällsekonomisk.

1. Assistansersättningen bidrar till att assistenter får lön (ca. 90% av schablonen går faktiskt åt till assistentens lön), vilket i sin tur ger skatt till statskassan och att konsumtionskraften ökar.
2. de Vylder ser även att yrket personlig assistent ofta ger människor utan hög utbildning möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden - vilket besparar staten kostnaden för andra åtgärder.
3. Assistansanvändare ges med hjälp av assistansersättningen ökade möjligheter att vara fullvärdiga samhällsmedborgare, vilket i sin tur exempelvis kan hjälpa den funktionshindrade ut på arbetsmarknaden.

de Vylder avslutar intervjun med de kloka orden att det är ett omätbart värde i sig för en medborgare att kunna leva ett liv som andra: "- Rapporten sätter ingen prislapp på kvaliteten att ha assistans. Att ha en assistent tillhands inte bara korta stunder utan under längre tidsperioder, kan inte värderas i kronor och ören. Det är en samhällsekonomisk intäkt om människor mår bättre och en kostnad om de mår sämre. Låt mig citera vad Einstein uppges ha sagt: Allt som är viktigt går inte att mäta, och allt som går att mäta är inte viktigt."

de Vylder fortsätter sitt resonemang i intervjun om övervältringen av kostnader från stat till kommun.

4. Frånvaro av assistans kan leda till att anhöriga måste ta på sig ett än större ansvar och därmed behöva gå ner i arbetstid - vilket, i sin tur, hämmar skatteintäkter och konsumtion.
5. Frånvaron av assistans kan även leda till psykisk ohälsa för den assistansberättigade (enligt tidigare rapport från Socialstyrelsen) vilket ju kan innebära sjukvårdskostnader.

Sammantaget ger de Vylders resonemang att det är lätt att glömma helheten när vi talar assistansersättning.