Från 0 till 71

Mitt i allt gnäll här på bloggen tänkte jag att jag skulle dela med mig av något positivt.

Som ni vet arbetar jag bland annat med att hjälpa nya och gamla kunder med sina beslut om assistans. Helt nya ansökningar, omprövningar, överklagningar, rådgivning, vägledning, som ombud vid hembesök och så vidare. Det är ofta ett ganska långsamt, tidskrävande och mödosamt arbete och det kräver bland annat en viss dos tålamod med myndigheternas handläggningsprocesser.

Men! Det ger en enorm belöning att få till ett bra beslut om assistans för de kunder jag har hjälpt. Inte för egen del, utan just för kunden. Personlig assistans möjliggör livsvillkor man inte trodde fanns eller som man inte ens vågade hoppas på.

Detta är historien om en småbarnspappa som kontaktade mig i höstas. Han berättade att han i flera år hade sökt insatser enligt både SoL och LSS från sin kommun men hela tiden blivit mött med stor skepsis. Även om han nått så långt att han blivit personkretsbedömd enligt 1 § LSS informerade ingen handläggare honom om de insatser, som t.ex. personlig assistans, som han kunde ha rätt till.

Jag blev faktiskt bestört när jag hörde hans historia. Efter vår första kontakt gick vi genast igenom de hjälpbehov han hade i vardagen, såg över de medicinska underlag som kunde vara nödvändiga och skickade in en ansökan om personlig assistans enligt LSS och assistansersättning enligt LASS (numera 51 kap SFB).

Under de följande månaderna ägde två hembesök rum. Jag medverkade och fungerade som råd och stöd. Och så kom beslutet, efter en viss handläggningsprocess.

Den här småbarnspappan har nu fått ett beslut enligt LASS om 71 timmar i veckan och är i full färd med att rekrytera assistenter.

Från 0 till 71 på några månader. Han kan förbereda sig på en större personlig frihet och ett liv lite mer likt andra småbarnsföräldrar.